Apollo fjäril , visst är den fin? Men här ska jag berätta om fjärilsskådandets vedermödor. Så jag håller mig till svenska den här gången. Vi var ju nere i Lilla Hallmare och sprang på berget där nere. Jag och min dotter var en bit efter ungdomarna. Eftersom vi varit ute ett bra tag tyckte både jag och Ninna att det var dags att lätta lite på trycket i blåsan. Innan vi kom fram till bebodda trakter igen.
Ninna var lite före mig. Precis när jag satt mig såg jag en apollofjäril. Med byxorna nere och kamerorna utspridda blir man ju lätt frustrerad. Fjärilen är ju sällsynt.
Ninna var kvickt på benen. Högg sin mobil och sprang efter den stackars fjärilen. Hon hann få två hyfsade bilder. Själv fick jag bara en suddig prick på en bild. Bara så jag kan bevisa att jag såg den. Men nu har jag fått en bild av henne så jag kunde skriva storyn.
Håll till godo!
2 comments:
Ha, ha... Den är som tur är jättefin, så det var ju värt besväret att springa efter den!
Lil
Ha ha ..ja så det kan gå:D
Men visst är det typisk att något så fint och som man inte ser igen"antagligen" skall visa sig på den mest obekväm tidspunkt..men vilken tur att din dotter fick bild på den:D
och som man säger ibland..nöden har ingen lag:D
Det blev ingen promenad för mig idag..det var väldig ostadig väder här .så jag var bara ute och handla lite idag.
Post a Comment